Satans Järnvägar

Innan jag stiger på tåget så är jag ofta upprymd över den dröm jag när om en lugn och rogivande resa. Fyra timmar med en tidning, en bok eller varför inte en film. Man kan som bekant inte göra så mycket annat. Men så blir det fan aldrig.

På min resa söder ut hamnade jag mitt i ett innebandygäng från Småland som alla åt ostbågar så att ostpulverröken yrde i vagnen. De bluetoothade pattar till varandra och visslade falskt till Mange Schmidts låt Giftig. Tjejen bredvid mig njöt stort av sin Whooper från Burger King. Dofterna samlades och kvinnan var ung.

På min resa hem satt jag en rad bakom tre katter där en i gänget av intelligenta djur hade fått kolik och jamade/bräkte med fem sekunders mellanrum hela vägen upp till Stockholm. Till detta en liten söt barnakör som även de sjöng kolikens lov.

We hope you had a pleasant journey with SJ and X2000...